Där du alltid velat vara

I onsdags så spred vi ut Adams stoft i havet. Vi gick ut med en lontailboat en bit från stranden och stannade där. Rosen-blad och blommor flöt tillsammans med Adam mot solnedgången. Det var så fint, och vi alla visste: Det var här Adam alltid velat vara. I havet, så att han kunde simma långt. Thailand var det ställe där han trivdes allra bäst. Där han kände sig hemma.

Det var en väldigt fin men sorglig stund. Vi lät många tårar falla och kunde samtidigt trösta varandra. Det är just då man känner hur härligt det är att vara denna stora familj som vi är. Att både Mikael, Karin, Alva och Beata har kommit och gjort den ännu större och starkare. Det är tillsammans som vi klarar av den stora smärtan, ilskan och sorgen som för alltid finns över det som hänt.

Togheter we're stronger.

När vi kom in till stranden så stod det ett bord fint dukat i sanden med lyktor och rosen-blad . Vi satt nära havet och det kändes bra.

Jag och Alva gick ner till vattnet och spred ut några extra rosor som fick följa med vågorna.

Även om Adams stoft nu flyter runt i havet, så är ju hans själ alltid med oss. Överallt, vart vi än går så finns han där. Framför allt i våra hjärtan.

Jag älskar dig bror♥